Det är svårt att se framför sig, som nybliven mamma, att man en gång ska stå vid den där förskolegrinden och vinka hej då till den lilla varelse som man älskar mest av allt på jorden.
Men så är dagen plötsligt här, och fastän man trodde det var omöjligt så gör man just det: vinkar och går.
Jag får erkänna. En kort stund kändes det som ett brott mot alla naturlagar, men bara tills jag såg min lilla tjej glatt stuffa iväg mot rutschkanan och en av de många vänliga pedagoger vi har haft turen att få.
Och det är just detta: att få känna tryggheten i att man lämnar sina barn hos kompetenta, vänliga människor, som gör det hela uthärdligt.
Oj vad ni betyder mycket för oss, ni förskollärare. Ni skulle bara veta.
/Hedda Lovén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar