Nils hälsar på

Det här är Nils, vårt allra senaste tillskott. Mamma Hedda, chefredaktör för vårt magasin, visar upp sin lilla fina kille.

Lärande i Ghana - skiljer det sig från lärande i Sverige?

För tillfället härarbetar jag i Ghanas huvudstad Accra. Jag har ännu inte satt mig in i detalj i deras skolsystem, men har funderat kring andra saker gällande lärande. Det första jag vill tänka högt om är miljön och det vardagliga lärandet, det som många gånger inte lärs ut i klassrummet.

Detta lärandet ser väldigt olika ut beroende på var du växer upp. Om du växer upp här lär du dig att ta till vara resurser, om du växer upp i Sverige lär du dig att det går alltid att köpa nytt. Här lär du dig snabbt att om du slösar bort vatten har du inget kvar sedan, i Sverige att du kan stå i duschen tills någon annan knackar på dörren.

Accra, huvudstad i Ghana.

Ja, jag vet att jag nu gör en generalisering. Alla barn i Sverige har inte möjlighet att slösa men alla barn i Ghana lever heller inte i den fattigdom du kanske förväntar dig.

Häromdagen såg jag ett ekipage, en motorcykel med tre män som stannade till vid ett hus och det var det som fick mig att börja tänka. I Sverige hade jag istället sett tre stora bilar med en ensam man i varje bil, på väg till samma ställe. När jag går på min lunchpromenad ser jag hur vardagen ser ut för många här och när vatten hälls ut i avloppet som rinner längs gatan, är det en liten skvätt och den är mörkt grå.

Fattigdom gör att människor tvingas lära sig utnyttja resurser på ett helt annat sätt än vad vi med pengar är vana att göra. Ett annat exempel på att fattigdom tvingar folk att hitta andra vägar är att på många platser i Accra drivs lampor med solceller. Utvecklingen har gått snabbt framåt och man har kanske till och med hoppat över något steg?

Vi i Sverige lär oss att om man inte gillar färgen på bokhyllan längre, eller om vi haft samma matbord i mer än två år, slänger vi ut det och köper ett nytt. Här i Ghana återanvänds allt. Från plastpåsar där handtagen knyts om när de gått av, till möbler och skor. När en sopa här till slut når soptippen, finns det inget mer kvar än just en sopa.

Här må de vara fattiga men vi har mycket att lära oss av dem. Frågan är hur?

/Karolina

Skypemöte in progress på PM12

I böckernas värld

On my nightstand right now: Sir Ken Robinson, Britt-Marie
Mattssons bok om Kennedyklanen och Åke Edwardson. 

På sommarloven brukade vi ta med oss papperskassar fyllda med biblioteksböcker till sommarstället. Vi långlånade - kan man fortfarande göra det? Och läste dagarna i ända: vid frukosten, vid middagen, på stranden, i hängmattan, på toaletten (till viss föräldraprotest...), ja i stort sett hela tiden när vi inte badade.
Men så fanns ju inte internet heller. När låneböckerna tog slut, fortsatte vi med de böcker som stod staplade i de välfyllda bokhyllorna. Jag betade av mina föräldrars alla favoritböcker från när de var barn och tonåringar. Fem-böckerna, Kulla-Gulla, Kitty, Annie på Grönkulla och allt vad de hette. Fast de böckerna var ganska mossiga redan då, så fanns det ändå något sorts romantiskt skimmer över berättelserna.

Böcker hade alltid en självklar plats, och utbudet var brett.
Varför vill man läsa? Eller inte läsa? Utan läslust vill man självklart inte läsa, och man vill sällan läsa historier som någon annan talat om att man måste läsa. Bara för att det är så viktigt. Att läsa böcker. När man kanske läser på andra sätt, på nätet, hellre skriver en blogg, eller berättar om sin dag och tar del av andras på Instagram.
Just precis idag kan man följa hashtaggen #läslust på Twitter från konferenser Läs & Skrivdagen som arrangeras av Lärarfortbildning. Här är några av tweetsen som deltagare delat med sig av:
"Vad sänder vi för signal när skolbiblioteket är inhyst i skolans skyddsrum, längst ner och längst bort? Hur viktiga är böcker?"
"Rädslan för att misslyckas är stor när det gäller läsning. För att slippa misslyckas läser man inte alls."
"Serietidningar, datorspel eller böcker - vad är det som skapar läslust?"
"Det muntliga språket, vägen in i skriften."

I kväll ska jag läsa någon av de tre böcker som ligger på mitt nattduksbord och väntar. Valet blir inte så svårt, faktiskt, för även om jag älskar Sir Ken Robinson så föredrar jag att höra honom framför att läsa honom; och även om bokklubben valt ut Mattssons bok om Kennedyklanen så tar det emot att öppna den tjocka boken en fredagkväll. Nej, det blir nog Edwarson, lite skönt lagom så där.

Trevlig bokhelg,
Sandra

Kämpa våren, snart börjar ju sommarlovet...