tisdag 29 maj 2012

Vem är hon?

Jo, vi har ju en liten serie vi kallar personen bakom skrivbordet. Skrivbord skvallrar ofta en hel del om ägarens personlighet. Faktiskt. Och idag har turen kommit till det här bordet. Personen som sitter här har bästa platsen på hela PM12. Det måste man nog säga. Men inte alls för att hon tycker att det är viktigt att sitta just här - tvärtom, hon har haft sämsta platsen också. Den där platsen när alla kan se att man facebookar fast man låtsas jobba eller den där platsen närmast porttelefonen så man måste svara och släppa in alla andras gäster...

Datorsladden som hänger lite övergivet över bordsskivan vittnar om att här sitter en Mac-ägare. En mycket trogen sådan. Några enstaka post-itlappar ligger omkringströdda men det är ett trendbrott - för post-it är inte alls hennes stil. I allafall inte i några större mängder. Tuggummipaketet, däremot, är ett obligatoriskt inslag på ett Skolportenskrivbord. Ibland tror jag att hon köper tuggummin just för att vi andra ska kunna ha ett lager att ta av.

Kartan på bordet visar inte den här personens favoritresemål - varje sommar styr familjen kosan till Orbetello i Italien, där svärföräldrarna huserar. Tror faktiskt att hon tänker överge sina kollegor för varmare breddgrader redan innan midsommar. Tur att hon omger sig med så kompetenta medarbetare, annars hade kanske råttorna passat på att dansa på borden medan katten njuter av italiensk glass på en solig strand i södra Europa.
En gång i tiden var hon en fruktad rugbyspelare. Iallafall skulle jag bli helt livrädd om hon kom jagandes efter mig! Men nu för tiden tar hon det betydligt lugnare med ett par gympass i veckan (om tiden räcker till), cykeltur fram och tillbaks till jobbet och då och då tids- och träningseffektiva möten i formatet walk and talk. 

lördag 26 maj 2012

Sommarkunskap

Snart får alla barn ett långt välbehövligt sommarlov. För faktiskt, det är inte alltid så lätt att vara elev heller - vi hör om lärarnas många gånger fullspäckade arbetsdagar, dåliga arbetsmiljö, låga lön och allt större fokus på ickepedagogiska arbetsuppgifter. Men jag vill passa på att säga till alla våra barn att " hoppas ni får njuta av en fin, lugn, lekfull, solig, vänlig, hoppfull och läxfri sommar. Att ni under några sommarveckor får ladda batterierna och gnugga geniknölarna på andra sätt än i ett klassrum." För man slutar ju inte lära bara för att det är sommarlov. Tvärtom. Man brukar ju växa på en massa olika sätt. Det är ju världens mest spännande dag, sen i augusti, när man ses på höstterminens första dag. Alla har skaffat så mycket ny erfarenhet, växt på längden och tvären, och blivit lite annorlunda fast är ändå på samma gång precis likadana. Fullmatade med alldeles unik sommarkunskap.

/Sandra

måndag 21 maj 2012

Skolmat på Cafe Opera!

Missa inte chansen att äta skolmat! Denna vecka på Cafe Opera för 30:-/portion!

/Therese

lördag 19 maj 2012

Den sommartid nu kommer...

...eller snart iallafall. Idag fick vi en härlig försmak av sommar! Sommmmmmmarloooov. Jag och barnen räknar ner: cirka 3,5 vecka kvar innan avslutningen. Men räknar vi bort alla extraroliga dagar som femmornas fotbollsturnering, orienteringsdag, treornas lekdag på Långholmen och lite annat smått och gott så är det inte många skoldagar kvar. Och trots att mina barn gillar sin skola, klasskompisarna och fröken skarpt så finns det inte mycket som slår ett härligt sommarlov.
/Sandra

måndag 14 maj 2012

På andra sidan "staketet"

I dag är vi för en gång skull utställare på konferens istället för arrangörer. Man kan väl säga att vi har större rutin på det senare alternativet. Lite...påvert utseende på vårt utställarbord kanske?

fredag 11 maj 2012

Det kom ett mejl...

Som vi blev superglada av att läsa! Och delar helt oblygsamt med oss av :-) /Sandra


Hej Hedda

Nu har vi skickat ut Magasin 360 om små barns lärande till alla 25 bibliotek
i Blekinge, Kalmar, Kronobergs län - vilket fint, innehållsrikt, användbart och
inspirerande magasin! Tusen tack!"

Nr 2, 2012




Pia Malmberg-Kronvall,
Biblioteksutvecklare barn, unga, skola, lärande, läsande,
digital delaktighet och utveckling 

onsdag 9 maj 2012

Gästbloggare: Killfröken

I dag har vi nöjet att presentera Killfröken aka Jacob Möllstam, som gästbloggare. Temat är som tidigare kärleken till läraryrket och eleverna. Ett tips är att följa Killfrökens blogg som tar upp smått och stort i vardagen - en av mina absolut favoritbloggar!
Hur fick Jacob sitt smeknamn killfröken? Jo, det gick till så här (såklart):


/Sandra

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent. Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!". Vips så är ett alterego fött.



Kärleken till läraryrket


Det är svårt att förklara varför jag älskar mitt jobb. Jag har bara haft två andra jobb att jämföra med: Det ena var att sortera bananer efter färg och det andra var att sälja fisk i en liten fiskvagn. Det var roliga jobb, men efter ett tag tröttnade jag. Men nog om det. För att kunna förklara varför jag älskar mitt jobb kanske jag borde börja med eleverna? Arbetsplatsen är den plats där man spenderar merparten av sin vakna tid. Och det sägs ju att man blir som man umgås. Så vilken effekt har eleverna på mig? Jag tänker att det är en ganska bra ingång för att förklara varför jag älskar mitt jobb.

De senaste dagarna har en del av mina elever varit på PRAO. En tioåring som varit på den lokala förskolan kom tillbaka och berättade ivrigt om hur barnen inte förstod att lärarna faktiskt jobbar på förskolan. "De tror typ att att fröknar bor på vinden eller nåt!"

Mina elever är äldre och visare. De förstår att jag har ett hem och ett liv. Men samtidigt är deras tankar inte så otroligt olika som man kanske kan tro. När jag går till jobbet går jag in i en professionell roll och knyter professionella kontakter samtidigt som jag gör professionella saker. Men så är det knappast för mina elever. De går till skolan som sig själva, (l)är sig själva och knyter riktiga, levande, allvarliga, personliga vänskaper.

Det är någonstans i den krocken mellan professionell kontakt och uppriktig vänskap som jag fascineras över viktigheten i att vara lärare. (Jag tror att det är i den brytningen som en del lärare misslyckas med att vinna sina elevers förtroende.) Fast att det i varje stund går att applicera ändlösa ettiketter på kidsen och rollerna de tar så finns det alltid något som lyser igenom. Det är verkligen människor som man jobbar med. Det är när jag lyckas komma ihåg det som jag gör bäst ifrån mig. Det är då mitt jobb blir roligt.
Jacob Möllstam gillar sitt jobb skarpt!


/Jacob Möllstam