Gästbloggare: Killfröken

I dag har vi nöjet att presentera Killfröken aka Jacob Möllstam, som gästbloggare. Temat är som tidigare kärleken till läraryrket och eleverna. Ett tips är att följa Killfrökens blogg som tar upp smått och stort i vardagen - en av mina absolut favoritbloggar!
Hur fick Jacob sitt smeknamn killfröken? Jo, det gick till så här (såklart):


/Sandra

Det är regnigt ute och min morgonpendling går åt skogen. Trekvart sen stövlar jag in på avdelningen mitt under frukosten. Jag möts av ett spann knähöga energiknippen som glatt meddelar att jag kommer försent. Mitt i det psykadeliska kaoset står Lintott (tre år gammal) glatt: "Du är sen killfröken!". Vips så är ett alterego fött.

Kärleken till läraryrket


Det är svårt att förklara varför jag älskar mitt jobb. Jag har bara haft två andra jobb att jämföra med: Det ena var att sortera bananer efter färg och det andra var att sälja fisk i en liten fiskvagn. Det var roliga jobb, men efter ett tag tröttnade jag. Men nog om det. För att kunna förklara varför jag älskar mitt jobb kanske jag borde börja med eleverna? Arbetsplatsen är den plats där man spenderar merparten av sin vakna tid. Och det sägs ju att man blir som man umgås. Så vilken effekt har eleverna på mig? Jag tänker att det är en ganska bra ingång för att förklara varför jag älskar mitt jobb.

De senaste dagarna har en del av mina elever varit på PRAO. En tioåring som varit på den lokala förskolan kom tillbaka och berättade ivrigt om hur barnen inte förstod att lärarna faktiskt jobbar på förskolan. "De tror typ att att fröknar bor på vinden eller nåt!"

Mina elever är äldre och visare. De förstår att jag har ett hem och ett liv. Men samtidigt är deras tankar inte så otroligt olika som man kanske kan tro. När jag går till jobbet går jag in i en professionell roll och knyter professionella kontakter samtidigt som jag gör professionella saker. Men så är det knappast för mina elever. De går till skolan som sig själva, (l)är sig själva och knyter riktiga, levande, allvarliga, personliga vänskaper.

Det är någonstans i den krocken mellan professionell kontakt och uppriktig vänskap som jag fascineras över viktigheten i att vara lärare. (Jag tror att det är i den brytningen som en del lärare misslyckas med att vinna sina elevers förtroende.) Fast att det i varje stund går att applicera ändlösa ettiketter på kidsen och rollerna de tar så finns det alltid något som lyser igenom. Det är verkligen människor som man jobbar med. Det är när jag lyckas komma ihåg det som jag gör bäst ifrån mig. Det är då mitt jobb blir roligt.

Jacob Möllstam gillar sitt jobb skarpt!

/Jacob Möllstam