Lite regn är ju bara härligt!

Fast i sommar har det kanske blivit lite väl mycket..? När solen inte skiner utan regnet öser ner, så kan man ju passa på att läsa. Pocketdeckare, Augustvinnare eller varför inte en och annan forskarintervju?

Sommarlovspyssel

Regnar det i dag igen? I vissa delar av landet tycks det som om det vore dags att bygga en ark.

Även om du inte har det fullt så blött hemma så kanske det kan vara läge för ett pyssel? En riktig utmaning hittar du på Ny Tekniks sajt - ett legoflaskskepp! Det finns länk till sidor om "riktiga" flasskepp också, för den som föredrar det.

Du hittar artikel och filminstruktion här:
http://www.nyteknik.se/_teknik/teknikrevyn/article3148785.ece

Lycka till!

/Karin

Är det målet eller resan som räknas?

Efter grusväg kommer hav.

Oftast hägrar ett mer eller mindre uttalat och eftersträvansvärt mål någonstans där framme. Där borta, precis vid horisonten, sträcker möjligheterna ut sig och lovar guld och gröna skogar. Där borta, vid vägens ände, lovar det klara vattnet ett svalkande bad eller fisken att äntligen nappa just idag. 

Mer jobbrelaterade målsättningar kan vara att få finfint betyg från våra konferensbesökare, öka upplagan på Magasin 360 eller kanske bli den absolut självklara sajten att besöka för alla Sveriges lärare när de letar nytt spännande jobb. Men ganska ofta tror jag vi glömmer att det som var riktigt roligt, utmanande, spännande och utvecklande var resan. Målet är grädden på moset. För det mesta. Ok, ibland är målet grädden OCH moset - definitivt. Det här halvåret har jag uppnått flera privat uppsatta mål. Den gemensamma nämnaren har varit att jag visste exakt vad jag ville, och vart jag ville. Målet var tydligt. 

De gånger jag upplever att målet är svårt att nå är de gånger jag inte är övertygad om hur det ser ut egentligen. Eller - om jag verkligen verkligen är så där jättesugen på att nå dit? Och då uteblir så klart motivationen.

På jobbet tycker jag vi sätter upp det ena målet efter det andra - av någon anledning är det många gånger svårt att sätta tydliga mål. Vad är syftet? Och varför? Och är du lika övertygad som jag? Ibland tror jag att vi uppnår mål som vi inte ens lyckats definiera - och därför inte heller tar oss tid att känna glädje eller nöjdhet. Ger oss själva en klapp på axeln och ett "fy f-n vad vi är bra!"

Och samtidigt - jag är nog en sådan där person som tycker att resan ändå är det allra roligaste. Jag gillar lite uppförsbacke och utmaning. Ja, en och annan stenig grusväg är verkligen inte helt fel. För bara liiiite längre fram så väntar ju belöningen. I form av ett svalkande bad, en fisk som nappar eller kanske världens nöjdaste kund. 

/Sandra

En liten blomma bara...

Som är fin. Och som 
växte på berget bland tall och en. Vid havet. 

Allt är möjligt...

...så länge du är fri. Ja faktiskt, så är det. Sen kan man ju debattera och diskutera vad ordet fri betyder. Betyder säkert olika för olika människor. Och olika i olika situationer. När jag tittar ut från mitt kontorsfönster ser jag rätt in till Galleri Kontrast  på Hornsgatan. I deras fönster sitter en poster som uppmanar till stöd för de två i Etiopien fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De har nu suttit i fängelse i ett år. Tanken svindlar. Under det året har mina barn blivit äldre, jag har fått nytt jobb, min man har fått nytt jobb, vi har rest utomlands, jag har deltagit i oändliga antal möten på jobbet, har varit på massor av fotbollsmatcher med sonen och ridlektioner med dottern, och haft inte bara en utan två personalfester med kollegorna. Hur har Martin och Johan klarat av den såväl fysiska som psykiska ansträngningen? Hur orkar de hålla kvar vid hoppet om frigivning när varje dag är en stor utmaning? I helgen publicerade DN ett brev från Martin och Johan. Brevet avslutades med en uppmaning - att njuta av sin frihet.

Vad ser du när du tittar mot horisonten?
Möjligheter eller hinder?

Vi som fortfarande befinner oss här hemma i trygga Sverige borde ta den uppmaningen på allvar. Inte bara just nu för att det råkar vara sommar och semester. Utan för att vi har en skyldighet att ta tillvara på vår frihet. Vi kan uttrycka åsikter, agera politiskt, välja att stänga av tekniken för en stund och bara umgås med våra barn. Vi kan ta en latte med en kollega på ett fik och spåna kreativa (och icke-kreativa) idéer, sen kan vi välja att agera på dessa idéer. Eller inte agera. Men vad vi inte får göra är att tro att vi inte har egna valmöjligheter. För det har vi alltid. Och tillsammans blir vi extra starka. Just nu träffas mingelglada människor i Almedalen för att prata. Och prata. Och prata. Och försöka höras. Genom ett jättebrus av andra som vill...höras. Tänk om vi i stället skulle agera. Göra. Bara...göra, helt enkelt. Åstadkomma saker som gör skillnad. Vi som arbetar med barnen och elevernas bästa som målsättning, kan inte vi bara ta tillvara på vår frihet och gemensamt se till att de svenska barnen går i en skola av världsklass? Så att de i sin tur kan välja. Och ta tillvara på och njuta av sin frihet. Och kanske göra stordåd i framtiden.

/Sandra