Allt är möjligt...

...så länge du är fri. Ja faktiskt, så är det. Sen kan man ju debattera och diskutera vad ordet fri betyder. Betyder säkert olika för olika människor. Och olika i olika situationer. När jag tittar ut från mitt kontorsfönster ser jag rätt in till Galleri Kontrast  på Hornsgatan. I deras fönster sitter en poster som uppmanar till stöd för de två i Etiopien fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. De har nu suttit i fängelse i ett år. Tanken svindlar. Under det året har mina barn blivit äldre, jag har fått nytt jobb, min man har fått nytt jobb, vi har rest utomlands, jag har deltagit i oändliga antal möten på jobbet, har varit på massor av fotbollsmatcher med sonen och ridlektioner med dottern, och haft inte bara en utan två personalfester med kollegorna. Hur har Martin och Johan klarat av den såväl fysiska som psykiska ansträngningen? Hur orkar de hålla kvar vid hoppet om frigivning när varje dag är en stor utmaning? I helgen publicerade DN ett brev från Martin och Johan. Brevet avslutades med en uppmaning - att njuta av sin frihet.

Vad ser du när du tittar mot horisonten?
Möjligheter eller hinder?

Vi som fortfarande befinner oss här hemma i trygga Sverige borde ta den uppmaningen på allvar. Inte bara just nu för att det råkar vara sommar och semester. Utan för att vi har en skyldighet att ta tillvara på vår frihet. Vi kan uttrycka åsikter, agera politiskt, välja att stänga av tekniken för en stund och bara umgås med våra barn. Vi kan ta en latte med en kollega på ett fik och spåna kreativa (och icke-kreativa) idéer, sen kan vi välja att agera på dessa idéer. Eller inte agera. Men vad vi inte får göra är att tro att vi inte har egna valmöjligheter. För det har vi alltid. Och tillsammans blir vi extra starka. Just nu träffas mingelglada människor i Almedalen för att prata. Och prata. Och prata. Och försöka höras. Genom ett jättebrus av andra som vill...höras. Tänk om vi i stället skulle agera. Göra. Bara...göra, helt enkelt. Åstadkomma saker som gör skillnad. Vi som arbetar med barnen och elevernas bästa som målsättning, kan inte vi bara ta tillvara på vår frihet och gemensamt se till att de svenska barnen går i en skola av världsklass? Så att de i sin tur kan välja. Och ta tillvara på och njuta av sin frihet. Och kanske göra stordåd i framtiden.

/Sandra