Läsupplevelser

Emmas inlägg om läsning har fått mig att tänka lite om mina läsvanor som barn och på hur jag försöker inspirera mina barn att hitta till läsningens magi. Att få barnen hemma att läsa går bra ibland och inte alls ibland. Jag har pojkar och deras preferenser när det gäller vad en bra bok ska innehålla stämmer inte alltid överens med hur mina var i deras ålder. Faktum är att jag läste väldigt mycket böcker  av alla de slag, men många av dem var lika omtyckta av både pojkar och flickor. Visst jag slukade böckerna om Kulla Gulla och hästböcker av alla de slag, men Fem-böckerna, Narniaböckerna och Jules Vernes böcker fanns också på listan.

Jag har försökt få barnen att läsa Fem-böckerna, men de himlar med ögonen och säger att de ju är jättetråkiga. Jag skulle då demonstrera hur bra de var, genom att läsa högt för dem något kapitel. Jag tänkte att sedan är de säkert helt fast i berättelsen. Men tyvärr måste jag hålla med dem, Fem-boken jag valde var väldigt trist. Vi läser just nu Jorden runt på 80 dagar som en högläsningsbok på kvällarna och de tycker den är ok, men jag inser att språket är lite trögflytande och att det inte hänt så mycket som de tycker är intressant fast vi klarat av de första 8 kapitlen. Vi läser vidare barnen och jag och det fungerar eftersom att det är jag som läser. Hade de läst den själva hade de lagt av för länge sedan.

Fantasy och humor står högst upp på mina barns önskelista om de ska välja en bra bok. Då menar jag Dagbok för alla mina fans, Bert eller Sune eller just nu böckerna om Sebastian Drake. Tiderna förändras. Jag undrar hur länge Fem-böckerna kommer att överleva på bibliotekens hyllor, om någon kommer att tycka att Kulla Gulla böckerna är underbara och sluka dem så som jag gjorde eller kommer jag inte alls känna igen mig när jag ska köpa barnböcker om några år.

/Maria