tisdag 17 februari 2009

Barn har rätt, men har barnupproret?

Hetaste frågan just nu i skolvärlden måste vara det så kallade Barnupproret.

Bakom upproret står Mats Ekholm, professor vid Karlstads universitet
Hans-Åke Scherp, docent i pedagogik vid Karlstads universitet och
Bengt-Erik Andersson, professor emeritus, Stockholms universitet. 3 namn som inte säger så mycket för gemene man, men som är desto mer bekanta för de som kan sin moderna skolpolitiska historia.

Ska jag skriva på?, undrar en vän till mig, aktiv inom ett parti på högerkanten och fortsätter: ”Vem tycker inte illa om Supernanny-idelaet? Men det är som att det står något mellan raderna som jag inte kan sätta fingret på”.

Ja, inte vet jag. Jag skrev på. Det betyder inte att jag skrev på något annat än det som står i själva upproret. Min kollega skrev inte på. Men så är han också betydligt mer insatt i skolpolitik än jag är.

/Fredrika

2 kommentarer:

Bo FP sa...

För mig som under mpnga år arbetat med barn och ungdomar inom skolans värld, framstår regeringens idéer om "hårdare tag" som oerhört bakåtsträvande. Dessutom är det så att om vi som pedagoger vill bli respekterade, måste vi börja med att respektera barnen!Det är endast genom en ömsesidig respekt för varandra som vi kan förvänta oss att nå en bra arbetsmiljö i skolans värld. Och då måste vi som vuxna vara mogna att föregå med gott exempel!

Anonym sa...

Angående Barnuppropet och Jan Bjöklunds syn på detta

Syftet! Allt handlar om syftet, målet och hur man når dit.

Vad vill vi att våra barn och ungdomar ska ha med sig in i vuxenvärlden.
Hur vill vi, vi vuxna, att alla som snart är vuxna ska se på vuxenvärlden och hur man hanterar andra människor stora som små.
Bara för att man är liten och har små eller inga möjligheter att göra sin röst hörd betyder det att man inte ska bli lyssnad på. Nej, tvärtom det är då vi vuxna måste anstränga oss extra för att verkligen lyssna, respektera och ha en dialog för att vi alla ska ha ett gemensamt samhälle. Vi måste kanske påminna oss själva om att vi alla har varit barn, tonåringar, unga vuxna, vuxna, medelålders och även politiker, lärare, föräldrar går igenom detta för att slutligen bli gamla. Det är då ”de där” som vi inte lyssnade på, som vi förvisade från undervisning och gemenskapen i gruppen, ska leda vårt samhälle.

En man från Elfenbenskusten uttryckte sig så här angående barn;
”Att få barn är som att plantera ett träd …man hoppas att det ska få fina frukter!”
Yessewele Ouattara Elfenbenskusten, Rädda Barnens tidning ”barn” nr 3 2008.

Ja, det är det man vill att det ska få fina frukter. Man gör vad man kan för att förbättra förutsättningarna, jordförbättring, vatten, skydd mot skadedjur. Man måste se vad just det trädet behöver.

Att ge alla träd lika mycket vatten kommer att få vissa att vissna på grund av för lite vatten, vissa dränks på grund av för mycket och några kommer att blomma och bära fina frukter för att den mängden vatten passade dem perfekt.

Vi måste se vad våra barn och ungdomar behöver och att vi är så förstående, ödmjuka, kunniga så att vi kan ge var och en just det som de behöver.

Min fråga är: Vad är syftet med barnuppropet?
Vad är syftet med Jan Björklund och regeringen förslag angående skolan?


Pia Isacsson
Socionom

pia.isacsson@webinfo.se