Vårt senaste tillskott!

GRATTIS Annika Faager på Skolporten som fått en liten son!
Vi ser fram ett besök på PM12 snart.

Superläraren fanns redan på 70-talet

Stavros och Gunilla i all ära men det fanns faktiskt sk superlärare redan på 70-talet! Och jag hade turen att få just en sån när jag som nervös liten etta-gluttare började min skolgång på Kyrkskolan i Täby Kyrkby. Du ser henne på bilden. Lotta. Det var kärlek från första mötet! Hela klassen avgudade henne. Jag är säker på att även de flesta av våra föräldrar tyckte lika mycket om henne som vi gjorde. Hon fick skolan att bli en fantastisk arena för kunskap, glädje, motivation, lek och trygghet. Hon var busig. Hon var busigare än någon annan vuxen jag kände. Hon kunde sjunga och spela gitarr. Hon kunde bli arg och hon kunde vara bestämd. Men det var ok. Hon var delaktig i skapandet av en klass där eleverna knöt starka vänskapsband som lever kvar än idag.
För en tid sedan bläddrade jag i en bok om god kommunikation. Vände på boken och ser att författaren är Lotta. Idag är hon uppskattad föreläsare och utbildare. Självklart letar jag upp henne på Facebook (var annars...), och nu är vi ett helt gäng från fantastiska klass 1A som är vänner med "superläraren" Lotta på Facebook. Härligt att 35 år senare få återknyta kontakten med den person som gav mig mina första fantastiska skolår! Och som satte standarden för hur en bra lärare ska vara.

/Sandra

All we need is love!

Om alla barn, föräldrar och lärare kände så här när de gick till skolan skulle livet vara fantastiskt! (Konstnär: okänd tidigare elev i Högalidsskolan, Stockholm).

Bör man vara orolig?

Tittade på Klass 9A igår kväll och känner en stark oro och även faktiskt en stor förvåning. För hur kan det vara så att barn kan gå år efter år i skolan utan att någon uppmärksammar det faktum att de inte lär sig något? Att det uppenbarligen inte får djupare kunskaper eller utvecklas i sin förmåga att ta in och analysera information? För ingen av eleverna vi ser på tv är korkade. Tvärt om! Men är de sedda? Nej, varken rektor, lärare eller föräldrar verkar ha något större engagemang i deras skolgång.

Mina barn är lyckligt lottade som:
1, har haft turen att få fantastiska, duktiga och kreativa lärare.
2, har en närvarande och intresserad rektor som ofta visar sig i korridoren (ok, det hade varit ännu bättre med öppendörr-principen...).
3, har två superengagerade föräldrar.

För annars hade deras skolgång kunnat varit en helt annan. Med betydligt sämre resultat. Så turen verkar spela en alldeles för stor roll för vilken skolgång man får i ett land där alla barn faktiskt har rätt till en likvärdig utbildning.

/Sandra

Rankad som världens bästa arbetsplats?

Man förstår att aaaaallllla vill jobba på Skolporten när fredagsfikat ser ut så här:-)

Trevlig helg!

Det är mycket nu...

Arbete pågår....

Anna Kreissl och Therese Mabon slår sina kloka huvuden ihop för att diskutera Skolportens nya webbutseende. Vilka är våra användare? Vilka funktioner är viktiga? Det är inte helt lätt att definiera behov, funktioner och möjligheter - en process som kräver gedigen och grundlig research.

En vanlig dag på kreativa kontoret

Inspirerad av Killfröken kommer här ett alster om torsdagen den 10:e februari.

Miss H och Rugbyspelerskan anländer samtidigt till kontoret och upptäcker att Blondinerna redan checkat in. Både irl och på Fejjan.

Därefter kommer Erfarenheten - något är nytt registerar samtliga. Mousse! Tänk vilken skillnad :-). Fast före det kom nog Killensomgillar3Ja. Han gillar att vara på kontoret tidigt till sent.

Arbetet rivstartar därefter och Knoll (eller är det Tott...vet inte vem som är vem) intar lila myssoffan med Rugbyspelerskan i svarta fåtöljen! Här ska kreeras.

Den Nygamla ansluter i senare fas och vi ritar och skissar och tankar flyger vilt. Riktigt hej vilt ibland ser det ut som.

När dessa tre slutligen masar sig ut i den stora salen så är det knökfullt i Cafeét. Helt otroligt knökfullt faktiskt så till den grad att när matlåda skall intas får undertecknad samt FruVasaru stå och äta med förrättsgafflar! Inte illa en sketen snöfylld torsdag på Café Skpn...

Dagen till ära - för att samtliga kreerare är på plats och även 2 CST:are med Motorcyklisten, och ja just även Lillebror - har vi besök av Arkitekten. "Är kontoret verkligen dimensionerat för så här många vad gäller ventilering?" är en av flera relevanta frågor Arkitekten yppar. Rugbyspelerskan 1 och 2 tittar på varandra - Que?

Under tiden dimper det ner en mängd svar ifrån enkätutvärdering från stora Eventet häromdagen...Knoll och Tott läser och läser.

Dagen börjar lida mot sitt slut och Skådespelarfrun ska straxt gå hem för helg när utskicksmotorn inte vill leka längre, med kirurgiska ingrepp och assistans av Flestbarnspappan ser hon till att som alltid slutföra med bravur!

Allt detta medan Snartmamman går på övertid och lovar "Bara jobba imorgon också!"

Vi får väl se imorgon:-)

Tack för idag! Love you all!

/Rugbyspelerskan

Magnus Blixt gästbloggar hos Skolporten

Att läsa en avhandling är en sak…

– att lyssna till forskarens presentation av den en annan. En avhandling kan ju ses som slutpunkten på minst fyra års forskarutbildning. Under dessa år har forskaren vridit och vänt på sin fråga/hypotes, vilken kontrasterats mot tidigare forskning och andra forskares tänk i olika seminarier. Så givet att forskarens fråga är relevant ger en läsning av en avhandling ofta nya perspektiv och fördjupad kunskap. Det finns förstås även sätt att läsa avhandlingar effektivt (senaste numret av Magasin 360 har ett uppslag med lite tips; framförallt handlar det om att INTE läsa sådant som i första hand är skrivet för andra forskare). Det är förstås stor skillnad på hur tillgängligt forskarna skriver – vissa har ett flödande språk, andra krånglar till det onödigt mycket. Några skriver på engelska, vilket uppmuntras av universitetet – andra skriver på svenska, vilket uppskattas av många lärare…

Samma sak är det att lyssna till forskarna när de själva presenterar sin forskning. Ofta kan det bli riktigt intressant – en avhandling kanske man inte knäcker på trekvart, men förhoppningsvis har författaren lyckats "Kill Your Darlings" och dragit ut det väsentligaste - anpassat till oss i målgruppen. En del forskare visar sig till och med vara riktiga estradörer, vilka lyckas locka till skratt – men också stundtals provocerar och utmanar. En liten kurs i hur man gör en snygg PowerPoint skulle dock sällan skada…

Hursomhelst: att få chansen att under en dag lyssna till sju olika forskare (alla utvalda som lärarfavoriter 2010), med olika ingångar men alla med tydligt skolfokus ger verkligen en hel del att reflektera över till den egna lärarpraktiken. En del utmanar det man trott sig veta, annat ger mer råg i lärarryggen. Mycket lär bli bra underlag för kommande diskussioner med andra lärare i och utanför arbetslaget. Att spridningen var stor mellan ämnen och utgångspunkter tillför mer än det komplicerar – ty läraruppdraget är ju så oerhört mångfacetterat!

/Magnus Blixt, lärare i Fruängens skola och medlem i Magasin360´s lärarpanel.

Dags för skolval

Jag har i dagarna valt skola för min son. Jag har jämfört tabeller på Stockholms stads mycket utförliga webbsida, besökt skolor och lyssnat på rektorer plädera för just deras skola. Jag har valt var min son ska tillbringa sina nästkommande 10 år. I ena sekunden känns det oerhört stort alltihop, tänk om jag väljer fel. Tänk om den där procentenheten som skiljer mellan skolorna gällande i vilken grad eleverna tycker att skolan är en trygg plats, är just den procentenheten som innebär att min son hamnar utanför gemenskapen? Och hur mäter jag det mot frågor som ”Jag tycker mina lärare är bra på att undervisa” och ”Jag kan arbeta utan att bli störd”? Vilken fråga är viktigast? I nästa stund tänker jag att det klart att det blir bra, svensk skola är bra. Men det väcker även andra funderingar. Kan man jämföra skolor i tabellform? Beror inte alltihop tillslut ändå på vilka enskilda lärare han får och om han hittar bra vänner? Finns det tabeller för sån´t?

// Birgitta

Jag har börjat i skolan igen - körskolan!

Jag har satt mig i skolbänken igen. Har nämligen bestämt mig för att äntligen ta körkort! Och det har fått mig att göra en del reflektioner kring inlärning, pedagogik och målinriktad prestation.

Jag är definitivt en person som tycker om att lära mig nya saker i praktiken. Att lära sig köra bil är ett typexempel på en inlärningsstil som passar mig. Dock inte sagt att det är enkelt!

Jag hade först en lärare som fick mig att känna mig långsam och dum, vilket hämmade mig stort. När jag bytt körskola fick jag en mycket bättre instruktör. Hon är tydlig, rak, kunnig och entusiastisk. Hon tror på mig, att jag kommer att klara det här, samtidigt som hon inte tvekar inför att ge mig konstruktiv kritik. Det ger mig självförtroende!

Jag ser inte att målet med att övningsköra är själva uppkörningen eller teoriprovet. För mig är syftet att bli en bra och trygg förare, och jag ser teoriplugget som att lära mig “språket” bakom att köra - lära mig kommunicera med de andra trafikanterna på ett bra sätt. Jag är samtidigt övertygad om att den praktiska pedagogiken är A och O för att jag ska kunna tillgodogöra mig teorin jag studerar. Och, för att jag ska tillgodogöra mig de praktiska övningarna på ett effektivt sätt är det nödvändigt med en inspirerande lärare!

I vår tar jag mitt körkort - det är jag säker på! Den praktiska inlärningsmetoden är perfekt för mig, jag har en lärare med stor pedagogisk insikt, och jag ser min prestationen och mitt mål i ett större och vidare perspektiv än bara en uppkörning och tentaskrivning.

/Lisa