Det är lördag och 9-åriga dottern vill leka skola. Hon är fröken och jag är elev. Föreslår att jag ska vara rektor men förslaget möts av ett skratt. Fröken lägger upp ett späckat schema: matematik, rast, svenska, lunch. Jag får uppgifter att lösa, eller som hon säger, en diagnos (tror hon menar diagnostiska prov). Jag klarar mig mycket bra, fast hon tycker hon har en stökig klass så när hon måste lämna klassrummet en stund får jag en bestämd blick och en sträng förmaning - inget stök utan arbeta lugnt och fint. Fröken kommer strax tillbaka. Tack och lov har jag en fröken med barnasinnet kvar för när jag lämnar in min svenskauppgift som består av att skriva och illustrera en saga så skrattar hon så hon kiknar när hon läser min berättelse om snorkråkan som skulle på utflykt.
Vi har lekt skola många gånger. Och det är alltid en härlig blandning av allvar och lek. Självklart är det roligare att vara fröken än elev, säger dottern när jag frågor. Fast om hon ska vara elev, då vill hon ha svåra uppgifter som hon måste klura mycket på. Tror det kan vara en del av svaret till varför just den här leken är en favorit: hon lär sig nya saker, blir utmanad samtidigt som hon får visa upp de färdigheter och kunskaper hon redan har. Som förälder blir jag glad i hjärtat när hennes lek så direkt är en spegel av hennes egen uppfattning av vad det innebär att gå i skolan - hon vill lära sig massor, är vetgirig och suger i sig nya kunskaper. Nästan varje dag frågar jag henne: hur var det i skolan idag? Nio dagar av tio får jag svaret: Jättebra!
/Sandra - som också älskar att leka skola
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar