Jag har nog alltid upplevt ordet bedömning, i skol- och utvecklingssammanhang, som något negativt. Betyg har definitivt en negativ klang i mina öron. Just nu lyssnar jag på Pernilla Lundgren, utvecklingslärare i Stockholm. Hon pratar om formativ bedömning och det låter ju så...bra. Och självklart. Men inte enkelt. För hur kul är det egentligen att bli bedömd? Jättekul såklart om det man gör är bra, rätt och man får en ordentligt självförtroendeboost. Men det ställer stora krav på den som ska bedöma. Och för att bli en bra bedömare måste man nog verkligen vara på det klara med målet - vad är syftet med bedömningen? Och hur kommunicerar man på bästa sätt? Det gäller såväl i skolan som på arbetsplatsen. Och se bedömning som utveckling istället för just...bedömning. / Sandra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar