Gästbloggare: Per-Daniel Olsson

Vår första gästbloggande lärare är Per-Daniel Olsson. Temat är kärleken till läraryrket och eleverna.  Något som inte alltid är helt okomplicerat eller helt självklart heller för den delen. 

Jag minns min första dag i skolan som förväntansfull sjuåring och jag minns när jag gick ut trean och tänkte att så skönt, nu är det bara mellanstadiet, högstadiet, gymnasiet och lärarhögskolan kvar. Sedan är jag lärare! Och jag minns min första dag som lärare 17 år senare. Den dagen undrade jag var jag hade hamnat och hur jag skulle klara av det här.

A berättade att han inte kunde läsa och skriva. B ville helst vara någon annanstans. C talade inte så mycket svenska. D kunde inte koncentrera sig.

På det första jobbet omsätts den teoretiska yrkesidentiteten i praktisk handling. Läraryrket visade sig handla mycket om att bygga relationer eftersom det i slutänden är på det personliga planet man når varandra.

E hade en pappa som slog. F en mamma som drack. G hade hamnat i dåligt sällskap och H hade inget sällskap alls.

Med fordonskillarna hade jag en tyst överenskommelse. Om jag lärde mig lite om hur en bil fungerar under huven så kunde de tänka sig att lyssna på vad jag hade att säga. Det var de mest lärorika rasterna jag upplevt och killarna klarade sin engelska. Det rådde ömsesidighet trots att vi var olika.

I fick en diagnos och förstod att han inte var dum. J lärde sig att hon var bra även utan sin diagnos. K vande sig vid att varva ned med hjälp av en tidning vid lektionens början och för L hjälpte det att börja komma till skolan.

Ibland sägs det att skolan är en skyddad verkstad men det håller jag inte med om. Skolan är ett samhälle som speglar den mångfald och variation som även finns bortanför skolgården. När jag möter A, B, C och L utanför skolan flera år senare så vet jag att det vi gjorde tillsammans var viktigt för det de gör idag. Var och en av dem hade ett problem med sig som behövde lösas och det är lärarens uppgift att bidra med kunskap och motivation. Att lyssna och lära av sina elever är lika självklart som att lyssna och lära av sina lärare. Ömsesidigheten är ett sätt att göra två parter nöjda och det är när relationen växer som det blir dynamik i mötet och sådär roligt att gå till jobbet.

Men kan man skriva ett inlägg om hur spännande och givande det är att vara lärare när larmrapporterna avlöser varandra? Jag tycker att det går bra, men det är ett faktum; läraryrket är fantastiskt men det finns tyvärr alldeles för få fantastiska lärarjobb för tillfället. Det är dags att göra något åt det.

/Per-Daniel Olsson

Lärare, numera legitimerad, i engelska och tyska med erfarenhet från vuxenutbildningen, gymnasiet och grundskolan år 7-9. Han jobbar för tillfället med distansutbildning och har snart varit lärare i 15 år.