Gästbloggare: Ulrika Hansén

På vårt tema Kärleken till läraryrket och eleverna: Vi presenterar Ulrika Hansén, till vardags lågstadielärare på Boo Gårds skola i Nacka. Ulrika har även skrivit en utvecklingsartikel, Att arbeta med ordspråk, som du kan läsa mer om här.

"DET SPRIDER SIG SOM RINGAR PÅ VATTNET. VAD VILL DU SPRIDA VIDARE?"  

När jag gick på Lärarhögskolan hade jag en mängd olika lärare. Den jag fortfarande tydligt minns efter 25 år är Maud. Kanske för att jag minns hur hon fick mig att känna inför mitt blivande yrke och mina kommande elever. Ett tydligt minne är då hon visade en handdocka i form av en apa. Hon visade hur man kunde använda den som problemlösare, t.ex. om det varit bråk mellan två apkamrater på rasten i apskolan. Då gjorde handdockan att eleverna engagerade sig med möjlighetstankar i problemlösning utan att gå i försvar eller att bli känslomässigt låsta. Handdockan fungerade som verktyg till att ge eleverna den distans som behövdes för att tänka med lösningsfokus och omtanke.

Själv använder jag ordspråk som verktyg. Precis som handdockan skapar de en känslomässig distans och bjuder in till träning i att tänka lösningsfokuserat och lustfyllt. Eleverna skriver enskilt ner sina egna tolkningar och illustrerar dem för att sedan redovisa för kamraterna.

Processen tränar deras värderingsförmåga, ger dem starkare känslomuskler och ger övning i att utveckla sina egna tankar och lita till dem istället för att följa andras. (Något man lätt gör utan att vara medveten om det.)

De emotionella musklerna måste tränas.

Enligt hjärnforskaren Matti Bergström är värderingsförmågan en av våra viktigaste förmågor. En förmåga som måste tränas, den kan inte läras in som kunskap. Likaså är det med den emotionella styrkan, den behöver också tränas. Jag instämmer, och förstår varför just ordspråksarbetet är så personutvecklande för mina elever.

Jag TRIVS som lärare. Kanske för att jag ser att det går att påverka så positivt. Samt med vetskapen om att barn och ungdomar som får starka känslomuskler kommer vara de som formar morgondagen med möjlighetstänk, framtidstro och kraft att sprida det vidare, som ringar på vattnet.

Jag sänder en tacksam tanke till min lärare på Lärarhögskolan, vars varma undervisning fått mig att förstå så här 25 år senare hur väl det verkligen stämmer att kunskap som berör fantasi och känslor är bestående kunskap, och som lärt mig hur jag vill förvalta mitt läraryrke.

Varje dag försöker jag låta just den känslan genomsyra undervisningen med mina elever med en förhoppning om att de kommer minnas arbetsglädje, framtidstro, empati, självtillit och få med sig en stark tillgång till möjlighetstankar.

”They may forget what you said, but they will never forget how you made them feel”

Ulrika Hansén arbetar som lågstadielärare på Boo Gårds skola i Nacka Kommun.