Going up or going down?

Åt vilket håll styr ni kosan? och - kanske
viktigast av allt - varför?

Det kanske inte alltid spelar så stor roll åt vilket håll man rör sig. Huvudsaken är att man vågar förflytta sig, ta sig an nya tankar och idéer och vidga sina vyer. Även om det så klart är minst lika viktigt att ibland bara stå stilla, tänka, reflektera, analysera - samla ihop innan man väljer att gå vidare. Eller väljer att stanna där man står.
På Skolporten har vi alltid varit duktiga på att röra oss - framåt, uppåt, sidledes, nedåt...Vi brukar ofta beskriva oss själva som snabbfotade. Och det med viss stolthet i rösten. Men nu tror jag det börjar bli dags att stå still ett tag. Iallafall parallellt med att vi rör oss - men kan vi det? Hur gör man, undrar jag? Hur ska vi göra för att stanna upp och verkligen ta oss tiden att reflektera över var vi befinner oss just nu i denna stund?
Första steget blir att aktivt tänka tanken: stanna just här en liten stund. Och undersök vad stillheten för med sig. Kanske blir det en annan sorts rörelse av stillhet? I en annan helt okänd riktning.

/Sandra - som måndagstänker