Klassförälderns fördelar

På väg till Rögrund för 2-dagars äventyr.

är många. Om man är en sådan förälder som jag, vill säga. Som tycker att man som förälder måste ha lite (eller ja, ganska mycket) koll på fler barn i klassen än det egna.

Som gärna diskuterar, utforskar, utvecklar, ifrågasätter och samarbetar tillsammans med lärarna och rektorerna. Som år efter år är föräldrarådsrepresentant och inte ser det som ett nödvändigt ont, utan tvärt om tycker att det innebär fantastiska möjligheter till dialog mellan hem och skola.

Fröken Carro i samspråk med pappa Jonas.

Dessutom får man ju ofta möjlighet att hålla ett litet kort tal på skolavslutningen - bara en sån sak :-).


För några veckor sedan åkte jag på klassresa med min sons klass. Med på resan var självklart deras mentor, Carro.
För mig som förälder innebar de här två dygnen tillsammans en möjlighet att betrakta samspelet mellan lärare och elever, inte i den vanliga hemvanda klassrumsmiljön, utan i ett för alla okänt och outforskat sammanhang. Och det var nyttigt. Lärande. Inspirerande. Kompetenshöjande. Nödvändigt. Ja, ganska så fantastiskt, faktiskt.

Det var härligt att se samspelet mellan Carro och hennes elever, deras tillit till henne som person. Men mest fantastiskt var att få upptäcka hur Carro behandlade sina elever som hennes jämlikar.

Med respekt, tydlighet, humor, engagemang och kärlek. Jag är övertygad om att hela klass 6A, tack vare Carro, tar med sig en rejäl dos trygghet in i nästa äventyr - det lockande men också lite skrämmande högstadiet.

Carro & föräldrarna bjuder eleverna
på galamiddag!

/Sandra, den ständiga (och frivilliga!) föräldrarådsrepresentanten
@sarnborg (twitter)

Gästbloggare: Lotta Juhlin

För ett par veckor sen bloggade jag om min allra första lärare Lotta Juhlin. Hon var en fantastisk lärare och minst lika mycket superpedagog som Stavros och Gunilla. Jag har bett Lotta blogga om hur det var att vara lärare på 70-talet. Hennes inlägg kan du läsa här:

Att vara lärare nu för tiden innebär inte bara att vara pedagog och kunna undervisa. Man måste vara administratör, ekonom, ställföreträdande uppfostrare, kurator och fritidsledare också.

”Det var enklare förr” säger man ofta i olika sammanhang och det gäller – tycks det mig – i högsta grad i skolan. På 70-talet planerade vi lektionerna hemma hos varandra och bjöd på te och smörgås. Det var tillsynsläraren som beställde böcker och materiel och en gång i veckan hade vi personalmöte. 

LGR -69 rådde och det var grupparbete som gällde i klassrummet. Varenda skola hade en skolsyster och varje klassrum ett piano. Fluortanten kom regelbundet på besök och alla sköljde runt i munnen, medan ”flåran” tog tid.

Personalrummet hette lärarrum och där luktade det både rök och sprit. Rökfritt var ett okänt begrepp. Däremot rådde rök fritt. Kopieringsapparaten var inte uppfunnen – inte på skolorna i alla fall. Stencileringsapparaten gick på högvarv och fylldes ideligen på med en blåfärgad sprit, som gav en frän doft och blåfärg på både händer och kläder. Vi gjorde vårt egna arbetsmaterial och drog stenciler för att mångfaldiga.

Barnen sjöng barnvisor och på rasten hoppade de rep och hage och spelade kula. I ämnet matematik svängde vi oss med moderna termer som mängdlära och ”element” men det blev aldrig någon succé. ”Räkneboken” hette Hej Matematik och bestod av flera olika delar. Stjärna hette det häfte, som de duktigaste eleverna fick räkna i, när de hade klarat av dagens avsnitt i huvudboken. För att kunna planera hade jag naturligtvis en uppsättning av samtliga skolböcker i min skolväska och när Oskar en dag till sin förtvivlan upptäckte att han glömt sin Stjärna-bok hemma, erbjöd jag honom att räkna i min:

-                           Jaha du! Hur långt har du hunnit då? undrade han skeptiskt.

Allt var sannerligen inte optimalt på 70-talet men vad jag gärna skulle vilja behålla från förra seklet är barnvisor och mattanter med pondus, skolsystrar, pedagogiska vaktmästare och lärare med tid för barnen, fokus på den pedagogiska uppgiften och med lust och lek i sinnet.

/Lotta Juhlin, talpedagog och författare