Gästbloggare: Lotta Juhlin

För ett par veckor sen bloggade jag om min allra första lärare Lotta Juhlin. Hon var en fantastisk lärare och minst lika mycket superpedagog som Stavros och Gunilla. Jag har bett Lotta blogga om hur det var att vara lärare på 70-talet. Hennes inlägg kan du läsa här:

Att vara lärare nu för tiden innebär inte bara att vara pedagog och kunna undervisa. Man måste vara administratör, ekonom, ställföreträdande uppfostrare, kurator och fritidsledare också.

”Det var enklare förr” säger man ofta i olika sammanhang och det gäller – tycks det mig – i högsta grad i skolan. På 70-talet planerade vi lektionerna hemma hos varandra och bjöd på te och smörgås. Det var tillsynsläraren som beställde böcker och materiel och en gång i veckan hade vi personalmöte. 

LGR -69 rådde och det var grupparbete som gällde i klassrummet. Varenda skola hade en skolsyster och varje klassrum ett piano. Fluortanten kom regelbundet på besök och alla sköljde runt i munnen, medan ”flåran” tog tid.

Personalrummet hette lärarrum och där luktade det både rök och sprit. Rökfritt var ett okänt begrepp. Däremot rådde rök fritt. Kopieringsapparaten var inte uppfunnen – inte på skolorna i alla fall. Stencileringsapparaten gick på högvarv och fylldes ideligen på med en blåfärgad sprit, som gav en frän doft och blåfärg på både händer och kläder. Vi gjorde vårt egna arbetsmaterial och drog stenciler för att mångfaldiga.

Barnen sjöng barnvisor och på rasten hoppade de rep och hage och spelade kula. I ämnet matematik svängde vi oss med moderna termer som mängdlära och ”element” men det blev aldrig någon succé. ”Räkneboken” hette Hej Matematik och bestod av flera olika delar. Stjärna hette det häfte, som de duktigaste eleverna fick räkna i, när de hade klarat av dagens avsnitt i huvudboken. För att kunna planera hade jag naturligtvis en uppsättning av samtliga skolböcker i min skolväska och när Oskar en dag till sin förtvivlan upptäckte att han glömt sin Stjärna-bok hemma, erbjöd jag honom att räkna i min:

-                           Jaha du! Hur långt har du hunnit då? undrade han skeptiskt.

Allt var sannerligen inte optimalt på 70-talet men vad jag gärna skulle vilja behålla från förra seklet är barnvisor och mattanter med pondus, skolsystrar, pedagogiska vaktmästare och lärare med tid för barnen, fokus på den pedagogiska uppgiften och med lust och lek i sinnet.

/Lotta Juhlin, talpedagog och författare