Gästbloggare: Lotta Juhlin

För ett par veckor sen bloggade jag om min allra första lärare Lotta Juhlin. Hon var en fantastisk lärare och minst lika mycket superpedagog som Stavros och Gunilla. Jag har bett Lotta blogga om hur det var att vara lärare på 70-talet. Hennes inlägg kan du läsa här:

Att vara lärare nu för tiden innebär inte bara att vara pedagog och kunna undervisa. Man måste vara administratör, ekonom, ställföreträdande uppfostrare, kurator och fritidsledare också.

”Det var enklare förr” säger man ofta i olika sammanhang och det gäller – tycks det mig – i högsta grad i skolan. På 70-talet planerade vi lektionerna hemma hos varandra och bjöd på te och smörgås. Det var tillsynsläraren som beställde böcker och materiel och en gång i veckan hade vi personalmöte. 

LGR -69 rådde och det var grupparbete som gällde i klassrummet. Varenda skola hade en skolsyster och varje klassrum ett piano. Fluortanten kom regelbundet på besök och alla sköljde runt i munnen, medan ”flåran” tog tid.

Personalrummet hette lärarrum och där luktade det både rök och sprit. Rökfritt var ett okänt begrepp. Däremot rådde rök fritt. Kopieringsapparaten var inte uppfunnen – inte på skolorna i alla fall. Stencileringsapparaten gick på högvarv och fylldes ideligen på med en blåfärgad sprit, som gav en frän doft och blåfärg på både händer och kläder. Vi gjorde vårt egna arbetsmaterial och drog stenciler för att mångfaldiga.

Barnen sjöng barnvisor och på rasten hoppade de rep och hage och spelade kula. I ämnet matematik svängde vi oss med moderna termer som mängdlära och ”element” men det blev aldrig någon succé. ”Räkneboken” hette Hej Matematik och bestod av flera olika delar. Stjärna hette det häfte, som de duktigaste eleverna fick räkna i, när de hade klarat av dagens avsnitt i huvudboken. För att kunna planera hade jag naturligtvis en uppsättning av samtliga skolböcker i min skolväska och när Oskar en dag till sin förtvivlan upptäckte att han glömt sin Stjärna-bok hemma, erbjöd jag honom att räkna i min:

-                           Jaha du! Hur långt har du hunnit då? undrade han skeptiskt.

Allt var sannerligen inte optimalt på 70-talet men vad jag gärna skulle vilja behålla från förra seklet är barnvisor och mattanter med pondus, skolsystrar, pedagogiska vaktmästare och lärare med tid för barnen, fokus på den pedagogiska uppgiften och med lust och lek i sinnet.

/Lotta Juhlin, talpedagog och författare

Skolan roligare på distans?

Vi är just nu i varma soliga Florida. Njuter av värmen och poolbad, barnen har tagit två härliga veckor ledigt från skolan. Läxorna som de hemma brukar undvika att göra i det längsta är helt plötsligt roliga att göra. Men så är de ju mer kreativt och individuellt utformade än vad de brukar vara. Men ändå - varför inte skriva mer dagbok om upplevelser, tankar och känslor även hemma i vardagen? Eller få till uppgift att handla frukt i mataffären och själv räkna ut hur mycket det kostar och hur mycket växel man ska få tillbaks? Engelskan blir helt plötsligt jätterolig, och faktiskt inte alls så krånglig som 11-åringen ibland tycker hemma när han tragglar glosor. 
Barnen tränar häslningsfraser, beställer själva på restauranger, läser gatuskyltar och frågar om skillnader mellan hur Sverige och USA fungerar när det gäller vem som bestämmer, hur det funkar om man blir sjuk, hur stort USA är, vilka lagar finns här, vilka hav ramar in kontinenten, och vilka länder angränser den till. Och mycket mycket mer. På två veckors semester kommer de att ha lärt sig en massa nya saker OCH skaffat sig en större förståelse för ett annat land med andra kulturer och sociala strukturer  än vad de är vana vid. Tänk vad de skulle kunna lära sig om vi tog ett helt år ledigt!

/Sandra

Det var en gång en man med en vision

För ungefär 11 år sedan bestod Skolporten av Per Reinolf och ett faxbrev. Och en vision att på något sätt göra skillnad i skolsverige. Idag består Skolporten av 12 personer, ett moderbolag och tre dotterbolag. Och företaget är fortfarande mycket visionsstyrt. Vår vision har numera blivit formulerad - vi hjälper de unga att erövra världen. Visionen går som en röd tråd genom allt vi gör - våra tjänster vänder sig till skolans lärare och ledare, men egentligen är det eleverna och deras framtid som är vårt fokus.
För många av våra användare har namnet Per Reinolf varit synonymt med Skolporten. Och vi som jobbar på Skolporten skulle aldrig ha trott att han någonsin skulle släppa det operativa arbetet på företaget. Men faktiskt, plötsligt bara händer det :-)
Och på lördag åker Per på sin livs resa, med motorcykel från Argentinas sydspets till Alaska i norr. Och även om det finns en massa olika digitala sätt att hålla kontakt med varandra trots stora avstånd, så måste nog Per släppa taget om Skolporten och koncentrera sig på körningen istället...

Vi önskar dig stort lycka till, Per! Och är övertygade om att du får en fantastisk resa och upplevelse!
See you in June!

Anteckningar då och nu?

Informationssamhället och dess inverkan på undervisningen diskuteras flitigt. De allra flesta anser nog att det är hög tid att på allvar inkludera alternativa verktyg som läsplattor och datorer i undervisningen. Eleverna har garanterat tillgång till en av alternativen eller kanske både och hemma. Så varför inte även i skolan? Och för alla oss som inte gillar att plöja text utan bättre lär genom andra metoder, är det välkommet!
Hedda och Karolina får illustrera vikten av att anpassa information och inlärningsstil efter individens behov när de vid vårt senaste personalmöte väljer olika sätt att dokumentera vad som sägs.

Någon har gjort Birgitta till kaffeansvarig....

...frågan är bara om det var så smart. Kolla bara hur hon förnekar all kännedom om inköp av värstingmaskinen från Nespresso :)

Skolan finns för elevernas skull!

Jag tyckte att Gunilla uttryckte sig så bra i senaste avsnittet av Klass 9A, så jag "retweet:rar" det!

"Skolan har ett existensberättigande, och det är att se till att barnen får den utbildning som de har rätt till för att rusta eleverna för ett kommande vuxenliv. Vissa skolor verkar som om de har glömt det och tror att skolan har någon form utav egenberättigande, att de ska var till för lärarna, men de är det inte. Det är för elevernas skull som det finns skolor."

/Lisa