Beröm - hur då?

Alla råd och forskningsrapporter, allt tyckande och ”förståsigpåande” lämnar ibland mest förvirring efter sig. Som förälder är det lätt att känna sig som en åsna mellan två hötappar. Vem ska man tro på? Hur ska jag göra? Det senaste i raden dök upp nu i veckan och avsåg beröm. Vet inte om ni såg reportaget om detta på nyheterna kanske?

Hur som helst så berättade reportaget om de senaste forskningsrönen som säger att barn presterar bättre när de blir äldre om man berömmer dem för vad de gör istället för vad de är. Det kanske är fler där ute än jag som nästan satte kaffet i vrångstrupen när de sa så. Här har man haft med sig ett mantra ifrån det att barnen varit små att man ska berömma dem för vad de är och inte för vad de gör.

I reportaget var det personer som höll med både den ena och den andra sidan. Några var vanliga föräldrar eller andra vuxna som liksom jag saknar utbildning i frågan, andra var yrkeskunniga i olika roller. Åh ena sidan var prestation bra, å andra sidan inte. Självkänsla var viktigare än självförtroende osv. Jag kan ärligt säga att jag kunde köpa flera av båda sidors argument, men det gör ju inte mig mycket klokare. När ska jag berömma mina barn? Blir det fel nu hur jag än gör? Men så tänker jag att det måste vara bättre att berömma, även om jag riskerar att göra fel, än att inte berömma alls. Men ringande i öronen hör jag Thomas Di Leva…

Vem ska man tro på, tro på, tro på när, tro på när det är så här…

//Maria Lejoneke