onsdag 29 augusti 2012

Albert Einsten: “It is a miracle that curiosity survives formal education.”

Curiosity never killed the cow.
Min son har precis börjat sexan. Han är en intresserad kille som har lätt för sig i skolan. Ända sen sexårsverksamheten har han älskat att gå i skolan. Men så i femman hände något - han började stöna över hur trååååkigt och jooooobbigt det var i skolan. Rasterna var ju såklart kul - men undervisningen, nä, den var så där. När jag frågade om han inte överdrev lite nu faktiskt, för det var väl ändå ganska kul även under lektionstid, svarade han att nej, inte så värst.

En av anledningarna till att han har börjat få tråkigt är så klart att han delvis inte utmanas i tillräckligt stor grad. En annan anledning är ju att han kan det här nu. Han vet hur lärarens upplägg ser ut, vad som förväntas av honom och vad som inte förväntas av honom. Rutinen är låååångtråååkig. Och lätt panik infinner sig i hans röst när han funderar över hur många år han har kvar innan han gått klart grundskolan :-)

Kanske kan vi inspireras av kossorna
 - kanske världens mest nyfikna varelse?
 Det finns dock två ämnen som skiljer sig från övriga: det ena är hemkunskap som han fullkomligt älskar! Hemkunskapen verkar vara en arena för högt i tak, en stor dos humor ( det är mycket skratt och fniss när han berättar om vad de lagat eller bakat), självständighet och kreativitet. Den andra är (i min värld) helt otippat franska. Han kom hem efter första lektionen och berättade entusiastiskt att läraren pratat franska med eleverna hela lektionen och att han redan kunde räkna både framlänges och baklänges. Ok, den entusiasmen kommer nog tyvärr inte hålla i sig så länge - tyvärr brukar ju gloslistor ta död på det mesta...

För ett par år sedan diskuterade jag med en kollega om huruvida det ska "vara kul" att gå i skolan eller inte. Jag hävdar att det ska det absolut! Är det inte kul att lära, hur ska man lära sig då? Man har ju betydligt lättare att lära sig sådant man tycker är roligt, än det man tycker är tråkigt. Kollegan var av en annan åsikt - allt i livet kan inte vara kul, så därför kan inte heller skolan förväntas vara rolig hela tiden. Eller ens halva tiden.

För mig är nyfikenhet och intresse A och O för att vilja lära. Jag hoppas att min sons nyfikenhet triggas och uppmuntras så att han fortsätter att gilla att gå i skolan. Och inte halvsover sig igenom lektioner redan nu i mellanstadiet.
Läs gärna MiL Institutes blogginlägg Några tankar om nyfikenhet. Det är en påminnelse om hur ENORMT viktig vetgirighet är för allas vår utveckling och livsglädje.


/Sandra 

Inga kommentarer: