Tjejer, naturvetenskap och teknik i EU

EU-kommissionen bekymrar sig för att det är för få kvinnor som forskar - speciellt inom naturvetenskap och teknik. De som ger sig in i det har en tendens att hoppa av efter att de doktorerat, och går alltså inte vidare i karriären. För att använda ett fint gammalt uttryck slår de i glastaket.

I Sverige är andelen kvinnliga professorer 23 % enligt de senaste (juni 2012) uppgifterna från SCB. På doktorandnivå är nästan hälften tjejer, totalt sett. Det är dock stora skillnader mellan ämnen. I teknikvetenskap var t.ex. andelen kvinnliga doktorander 2011 bara 29%.

För att råda bot på problemet har under flera år EU-kommissionen anslagit pengar till projekt som på olika sätt ska hjälpa till att få upp siffrorna (uttalande om de senaste satsningarna från forskningskommissionären Máire Geoghegan-Quinn här).

Ett sätt att tackla det hela är att försöka locka unga tjejer att plugga naturvetenskap/teknik på gymnasiet (eller motsvarande), och sedan få dem att gå vidare till universitetsstudier. För att åstadkomma det lanserade kommissionen "Science: It's a girl thing". Den väckte stort rabalder runtom i EU pga sin stereotypa bild av tjejer. Rubriken på hemsidan är skriven med läppstift...

Efter massiv kritik runtom i Europa har kommissionen till slut tvingats ta bort en film som var en del av kampanjen. Den är nu (såklart) tillbaka på Youtube tack vare någon flink IT-användare (kanske rentav en tjej?). Kolla in den här och skapa dig din egen uppfattning:

Reflektion: Om högstadietjejer väljer N/T och sedan börjar forska i tron att det ska bli så här, så lär det inte hjälpa upp andelen som stannar kvar och tar sig upp till professorsstolen. Trust me, I'm a doctor (i teknik).

/Karin

En junidag på PM12

Birgitta - som inte alls är så
farlig som hon ser ut här.

Än så länge är det några dagar kvar innan det är semesterdags för majoriteten av Skolportens medarbetare. Några av oss kommer nog att hänga på PM12 (= kontoret) ytterligare någon vecka, och med tanke på vädret (och att det är så fantastiskt kul att jobba på Skolporten!) så gör det kanske inte så mycket.  När jag gjorde en liten kollegieinventering alldeles nyss hittade jag de här trevliga personerna. /Sandra

Hella - med egendesignade
glasögonbågar.

Redaktören och journalisten
Moa.

Jens, som försöker se mycket upptagen ut.

Lisa, som precis varit på äventyr
i Kista.

Karolina, som inte vet vilken frukt
hon ska välja.

Maja, kundansvarig annonsexpert.

Våga vägra sommarstress

Min familjs veckodagar ( inte minst lördag och söndag) är sprängfyllda av tider att passa, matsäckar att förbereda, gympapåsar att packa, läxor att göra, möten att hinna till och sen som toppen på ett isberg - klämma in lite vanligt hederligt arbete på kontoret däremellan. Och jag klagar absolut inte - jag anser att vardagen är det mest betydelsefulla vi har. Det är ju livet. Men det hindrar såklart inte att vi alla förtjänar avbrott och välbehövlig vila från alla rutiner. Något som jag ofta tänker att jag ska göra en helt vanlig lördag eller söndag är att "bara vara" med mina barn. Tyvärr glöms det ofta bort. Eller hinns inte med. Men nu i sommar har jag gett mig tusan på att vi ska försöka att "bara vara". Iallafall några gånger. I värsta fall får jag lägga in en påminnelse i min telefon...Benjamin och jag har iallafall gjort ett första försök. En stunds vila tillsammans på studsmattan på landet. Skönt, avkopplande och något som definitivt ger mersmak.

/ Sandra

Glad midsommar!

En riktigt skön midsommar önskar vi er alla! Skolportens dagsbrev tar semester men inte vår övriga omvärldsbevakning. Skolporten.se, jobbannonser och twitter kommer att fortsätta sprida nyttigheter och godsaker ett bra tag till. 

Arkitekt: Henrik Bernhold

Så här trevligt

har vi det i stort sett jämnt! Moa, Lisa och John på vårt månatliga kunskapsmöte. Just den här dagen pratade vi lärarlöner och betyg - och vad kan man mer göra än att skratta åt så allvarliga ämnen! Iallafall när vi tillsammans försöker reda ut begrepp, reformer och förhandlingsstrategier.

Den blomstertid nu kommer...

Linda med dottern Elvira och brorsdotter Edith. I magen ligger
Elviras efterlängade syskon. 

Nu är också dags för mig att ta sommarlov - och det blir ett långt sådant - till augusti 2013.
Men lov är jag inte så säker på att det blir då det väntas en ny familjemedlem i juli. Det ska bli mycket roligt och spännande - och vad tror ni - är vi tre eller måhända 4 tjejer på bilden?

Trevlig sommar till er alla och jag hoppas att vi ses 2013 igen!

/Linda

Forskar du, forskar jag, forskar alla?

I förra veckan var jag på ett intressant möte vars syfte var att diskutera hur kopplingen mellan skola och forskning kan stärkas. Alla väntar spänt på regeringens forskningsproposition som ska komma i höst, och med på mötet fanns en representant från utbildningsdepartementet. Han tog dock ner förväntningarna en aning genom att påpeka att ”det är ju inte en skolforskningspropp”, utan att skolforskning bara är en liten (han måttade ca två cm mellan tumme och pekfinger) del av all den forskning som ska hanteras där.

Denna nedkylande kommentar till trots fick jag med mig många tankar från mötet. En av dem handlar om de starka spänningarna mellan ”riktig” utbildningsvetenskaplig forskning och… ja… nånting annat – något som ingen riktigt verkar veta hur det ska benämnas. Får det heta forskning, eller är det utveckling? Är det ”behovsmotiverad” forskning, eller kanske ”tillämpad”? Och var går gränsen till ”beprövad erfarenhet”?

Varför då en sådan strid? Tja, det handlar ju såklart om pengar. Vem håller i pengarna och vad tycker vederbörande att de ska användas till? Det är frågan. Och det är där forskningsproppen kommer in. Ska regeringen anslå medel även för praktiknära forskning, utförd av eller i nära samarbete med lärarna själva, eller lägga allt på Vetenskapsrådet som inte delar ut pengar till sådan verksamhet?

Nära kopplad till de här frågorna är den om vem som egentligen får forska. Får en lärare utan formell behörighet till forskarutbildning forska på sin egen praktik – och kalla det forskning? Eller är det bara ”riktiga forskare” som får forska? Vem har rätt att bestämma vad som är viktigt att forska om?

Med de här samtalen ringande i bakhuvet läste jag den intressanta debattartikeln i fredagens DN, och började nyfiket söka efter vem författaren var. Han titulerades ”skolforskare” i DN och arbetar på IEA, Institute of Economic Affairs, i Storbritannien. IEA kallar sig ”free-market think-tank” och på deras hemsida står om artikelförfattaren att han har en "bachelor in politics" (kandidatexamen i statsvetenskap). Det motsvarar examen på grundnivå, vilket inte ger behörighet till forskarutbildning. Är han en ”riktig (skol)forskare”? Fick han tillträde till ett av Sveriges allra finaste debattfora tack vare den titeln…?

Allmänhetens förtroende för forskare är relativt starkt i Sverige, men har det senaste decenniet verkat vara på långsam nedgång. Det som skrivs och sägs i media – och vem som uttalar sig där – spelar roll för vad folk tycker om forskare och hur de ser på behovet av forskning. Och i slutänden är det ju allmänhetens skattepengar som ska fördelas i forskningsproppen.

Därför tror jag att det finns skäl att fundera på hur vi använder begreppen (skol)forskare och (skol)forskning.

Glad midsommar!

/Karin 

När Sigourney inte är på PM12...

Sigourney "Therese" Mabon på upptäcktsfärd

jagar hon utomjordingar. Vi på Skolporten duckar bakom våra skrivbord - för man vill ju inte hamna i skottlinjen...Kanske något för lärarfacken att hyra in för att förstärka budskapet om att lärare v e r k l i g e n menar allvar med kravet på högre lön?

/Sandra

Liten lathund

Det här med sociala medier är inte alltid helt lätt att hänga med i. Vad är vad? Här en liten lathund som illustrerar på ett inlevelsefullt sätt :-).

Tänka utanför boxen

Något som jag och min kollega Therese diskuterar med jämna mellanrum är hur vi ska hitta sätt och verktyg som hjälper oss att "tänka utanför ramarna". Tyvärr är det ju alldeles för lätt att hamna innanför ramarna - man måste ständigt påminna sig själv om att lyfta blicken, våga tänka nytt och oprövat och släppa behovet av att sitta på alla "rätta" svar och lösningar.
Fast jag måste nog ge oss (Skolporten)  cred för att vi för det allra mesta är ganska duktiga på att våga oss på saker vi inte provat tidigare. Men vi glömmer ändå bort då och då att vi kan tänka annorlunda eller bakvänt - för vem vet - det kan ju vara det omvända som är det framåtsträvande.

När mina barn var små var jag nog en ganska cool mamma. Mina barn fick vara uppe sent, det fick somna lite här och där (kuddhögen i vardagsrummet, i knät, i soffan, och ibland i sin säng), de fick hoppa i smutsiga vattenpölar fast de inte hade stövlar på sig och de fick rita på en av våra väggar och faktiskt t o m på en ganska fin gardin. En av mina vänner sa med halvt förskräckt röst att: "hur ska de veta vad som är ok och vad som inte är ok när de får rita på väggen i det här rummet men inte i de andra?" Jag vet inte vad jag svarade, men jag har aldrig upplevt att barnen haft svårt för att förstå gränsdragningar.

Liten Skolportare skapar storverk?

Däremot var det en väldigt bra träning för mig och min man - att vissa saker spelar faktiskt inte så himla stor roll. Man kan göra lite som man känner för, våga vara lite oordning och oreda. Så blir det dessutom lite roligare!
I dag har vi haft besök av en liten skolportare. Hon fick en penna av sin pappa - om hon fick ett papper låter jag vara osagt. Men ritat, det har hon :-).
Och kanske är hennes tjusiga teckning på ett av våra bord det som kommer ge oss vår nästa "stora" fantastiska idé.

/Sandra

Back to the roots – och det känns bra!

Efter en lång väntan kommer snart jag och familjen att få ta våra väskor och möbler och äntligen flytta in i vårt drömhus i Huddinge. Det är också just den kommunen där jag själv har vuxit upp och gått hela min skolgång. Fick således häromdagen en tidning från kommunen i min hand, Vårt Huddinge nr 3 2012, och där på ett uppslag fick jag läsa mer om min briljanta mentor från Sjödalsgymnasiet, Michael Lindquist och hans fantastiska engagemang kring ung företagsamhet. 

Flytten tillbaka till hemkommunen kommer innebära mycket nytt och många spännande saker som bl.a. mina barns skolgång. Finns Michael kvar vid Sjödalsgymnasiet så finns det inget tvivel om vart jag önskar att mina barn i framtiden kommer att gå i skolan. 

/Linda 

Fruktsallad = fullärd?

När man går ut högstadiet har man samlat på sig en
hel fruktsallad med kunskap.

I ett klassrum på Söder i Stockholm, skolavslutning 13 juni.
Klass 3A´s lärare Catherine Couturier tackar klassen för det gångna året och säger att "nu har ni fått en massa ny kunskap i lågstadiet. Och kommer ni ihåg vad jag berättade om kunskapsäpplet? Jag har gjort varsin liten del av ett kunskapsäpple - den äppelbiten symboliserar det ni lärt er under de senaste tre åren. När ni börjar mellanstadiet så lär ni er ännu mer och då kommer ni få...". Catherine avbryts av en barnröst som högt frågar: "Kommer vi få en banan då, eller?"

/Sandra - som gärna slevar i sig såväl kunskap som fruktsallad en masse!

Avslutning via skärmen?

Tror många föräldrar sitter just precis så här under sina barns skolavslutningar. Och ser sina barn som suddiga små prickar i ett disigt myller av andra suddiga prickar...

Het friskoledebatt i både Sverige och Storbritannien

Den ansvarige ministern för friskolor i Storbritannien, Lord Hill, under ett seminarium tillsammans med Lars Leijonborg.

I år är det 20 år sedan friskolereformen infördes i Sverige, ett näst intill unikt system. Och det var också Sverige som inspirerade Storbritannien när det konservativa Tory-partiet år 2010 införde friskolor. I dag finns det 24 friskolor i Storbritannien och i höst kommer ytterligare 80 att öppna.

Men såväl i Sverige som i Storbritannien har kritiska röster höjts mot systemet med friskolor. Att de svenska resultaten i skolan har sjunkit sedan friskolornas etablering, såväl i internationella studier som i nationella, har varit källa till flertalet artiklar i svenska. Och nyligen kom svenska Skolverket med en rapport som pekade ut det fria skolvalet som orsak till den ökade segregationen i skolan.

Läs hela artikeln "Het friskoledebatt i både Sverige och Storbritannien" här.

Lärarutbildningens roll kring lärarlegitimationen?

Jag satt i helgen som en "fluga på väggen" och lyssnade till en konversation vid bordet bredvid mig på fiket. Där satt 3 tjejer, varav två stycken studerade till lärare.
Samtalet böljade fram och tillbaka, men plötsligt spetsade jag öronen när tjej nummer 1(som inte pluggade till lärare) ställde frågan till sina kompisar om vad lärarlegitimationen var för någonting egentligen.
Nu blir det intressant tänkte jag - och var nyfiken på de svar som skulle komma.
En av tjejerna svarade först att det var något som de skulle få efter att de varit klara en stund. Och den andra fyllde på med att det fick de när de fått lite erfarenhet.
Inväntade ytterligare svar - men icke. Nu hade de pratat färdig om detta.
Jag förstod på den senare diskussionen som handlade om hur de skulle gå tillväga för att få upp sina löner att hade ca en termin kvar innan de skulle möta verkligheten.

Då kom min buss och jag hoppade på den, samtidigt som jag inte kunde släppa mina tankar och frågor kring varför de svarade som de gjorde. Var de inte mer insatta? Ville de inte prata mer om det med den kompisen? Eller vad det nu var...?

Det jag nu undrar är ju förstås vilken roll som lärarutbildningen spelar i detta med lärarlegitimation? Vilket ansvar vilar på deras axlar för att förbereda inför introduktionsåret? Och vilket ansvar vilar på lärarutbildningen så att det går bra för de nya lärarna under sitt introduktionsår?

Om du vet om några goda exempel på detta så kontakta mig gärna så sprider jag vidare. Och om jag möter på dessa tjejer igen så lovar jag att fråga dem mera och prata med dem.

Må bäst,
Therese

Reklamfilm in the making:

"Skolporten i framtiden". Än så länge genomgång med Gustaf, men om ett par timmar har vi förhoppningsvis ett slutprojekt. Annika och Petra ( som börjar på Konferensavdelningen i augusti) lyssnar noga på instruktionerna.

Sommarfest

Skolportens traditionsenliga sommarfest tar sin början med lite bubbel på PM12. Linda Jansson, Moa Duvarci och Karolina Holmgren pratar sommarplaner.

”We may not win the Pisa tests – but we always have the Eurovision”

Citatet i rubriken kommer från avslutningen av Stockholm Summit i veckan. Kommentaren fälldes efter att vi fått se ett musiksatt bildspel som ett gäng studenter gjort – en slags exposé över konferensdagarna där det ena musikstycket de valt som illustration var Loreens Euphoria.

Forskning har visat att fotbollsspelare är smartare än vi andra – eller i alla fall bättre på vissa typer av problemlösning. Undrar hur Zlatan skulle klara Pisa-testerna? Mäter de hjärnans "exekutiva förmåga"?

I DNs söndagsbilaga igår kunde man läsa om Per Gessle – som hoppade av skolan så fort han kunde – och Marie Fredriksson, som efter jag-vet-inte-hur-många år fortfarande reser runt i världen och drar tiotusentals fans till sina konserter. De tjänar gissningsvis rackarns med pengar på sin talang.

En annan fantastisk talang – av ett helt annat slag – jag hörde om häromdagen var unge Linus Hovmöller som 11 år gammal hjälpte sin pappa kemiprofessorn att lösa kvasikristallapproximanternas kristallstruktur. Han berättade för Vetenskapsradions reporter att han och pappa suttit två dagar och kämpat, men nä, det var väl inte så länge… det är ju 365 dagar på ett år. En dag av 180, det är väl inte så mycket!?

På psykologiprofessor Lennart Sjöbergs blogg fann jag i helgen (jo, det var ju en bra helg för läsning...) en fin liten anekdot om en annan synnerligen kreativ och, skulle det visa sig, smart student – men som inte svarade som läraren tyckte att han borde…

Vilka kunskaper, färdigheter och förmågor ska egentligen skolan träna våra barn i? Kan den samtidigt satsa på och utveckla ”Pisa-kunskaper”, kreativitet och problemlösningsförmåga?

Jag vet inte, men kanske jag vet lite mer när vi kommit en bit på väg i Forsknings- och Utvecklingsprogrammet Entreprenöriellt lärande som vi på Ifous kickar igång efter sommarlovet. Ett antal skolor och skolhuvudmän ska tillsammans med en forskargrupp i Umeå under tre år utveckla såväl forskning som praktik inom området (Skollyftet ger en bra översikt om hur begreppet ska tolkas och vad läroplanen säger). Jättespännande!

Lika spännande är ett annat FoU-program, som går igång ungefär samtidigt, om Inkludering. Dvs. hur kan de barn som av olika skäl exkluderas - t.ex. placeras i särskilda undervisningsgrupper - i högre grad än i dag inkluderas i vanliga skolklasser?

Undertecknad är helt ny som FoU-ansvarig på Ifous, så jag håller jag fortfarande på att sätta mig in i allt som rör de här båda programmen (och tre andra som också är gå gång så småningom). I takt med att jag får bättre koll, ska jag försöka skriva lite om dem här på bloggen.

För stunden vill jag bara avsluta med följande visdomsord från Avis Glaze, en av föreläsarna på Stockholm Summit:

”Parents send us the best kids they have – they don’t keep the bright ones at home!”

Önskar oss alla en fin och solig skolavslutning! 

/Karin