Tänka utanför boxen

Något som jag och min kollega Therese diskuterar med jämna mellanrum är hur vi ska hitta sätt och verktyg som hjälper oss att "tänka utanför ramarna". Tyvärr är det ju alldeles för lätt att hamna innanför ramarna - man måste ständigt påminna sig själv om att lyfta blicken, våga tänka nytt och oprövat och släppa behovet av att sitta på alla "rätta" svar och lösningar.
Fast jag måste nog ge oss (Skolporten)  cred för att vi för det allra mesta är ganska duktiga på att våga oss på saker vi inte provat tidigare. Men vi glömmer ändå bort då och då att vi kan tänka annorlunda eller bakvänt - för vem vet - det kan ju vara det omvända som är det framåtsträvande.

När mina barn var små var jag nog en ganska cool mamma. Mina barn fick vara uppe sent, det fick somna lite här och där (kuddhögen i vardagsrummet, i knät, i soffan, och ibland i sin säng), de fick hoppa i smutsiga vattenpölar fast de inte hade stövlar på sig och de fick rita på en av våra väggar och faktiskt t o m på en ganska fin gardin. En av mina vänner sa med halvt förskräckt röst att: "hur ska de veta vad som är ok och vad som inte är ok när de får rita på väggen i det här rummet men inte i de andra?" Jag vet inte vad jag svarade, men jag har aldrig upplevt att barnen haft svårt för att förstå gränsdragningar.

Liten Skolportare skapar storverk?

Däremot var det en väldigt bra träning för mig och min man - att vissa saker spelar faktiskt inte så himla stor roll. Man kan göra lite som man känner för, våga vara lite oordning och oreda. Så blir det dessutom lite roligare!
I dag har vi haft besök av en liten skolportare. Hon fick en penna av sin pappa - om hon fick ett papper låter jag vara osagt. Men ritat, det har hon :-).
Och kanske är hennes tjusiga teckning på ett av våra bord det som kommer ge oss vår nästa "stora" fantastiska idé.

/Sandra